tisdag 23 november 2010

Det gåtfulla folket

De glider omkring häribland oss. Många av dem bor i innerstaden bara för att visa hur resistenta de kan vara. De gör sig själva till en del av stadsbilden, ja tom kafékulturen. Många av deras förundrade vänner tillhör den andra något mörkare och till synes mer dekadenta sidan. De låtsas som att de inte bryr sig ett dugg om vad andra tycker och tänker om deras yttre. Flertalet av dem bär obesvärat seglarskor året om fast det närmsta de kommit båtliv var när de förra året tog färjan från Danmark till Tyskland. Många av dem har sedan länge bytt ut nyårschampagnen mot Pommac, eftersom det faktiskt smakar lika bra och man kan dricka mer utan att tappa kontrollen.

Jag har självklart inget problem med något av ovanstående. Det enda som stör mig är att de flesta av dem bär på dolda resurser vi andra bara kan drömma om. Deras hy är fantastisk, benstrukturen som anas under deras chinos tycks vara makalös, de omanikyrerade naglarna skiner starkare än på våra svenska Hollywoodfruar och det ostylade håret som tittar fram under cykelhjälmen vittnar om en potential som skulle få damerna i Elle att raka av sig sitt eget svall och skicka postorder efter lösa testar från dessa till synes felfria homo sapiens.

De väcker så många frågor hos mig. Känner de till sin egen potential? Tror de i så fall att de kan spara den för att tas fram och utnyttjas senare? Är det bara vissa som får se dem i full blom? Kort sagt, varför kan de inte bara vara som vi andra och utnyttja alla resurser de tycks besitta, istället för att reta oss med sin onödiga gåtfullhet och sitt resursslöseri?! Jag kan måhända uppfattas som dekadent och mina händer darrar ibland, men jag har åtminstone inget att dölja, så varför kan jag inte också få se deras rätta ansikte?

Tycker ni att jag är fördomsfull och generaliserande? Självklart är jag det, men jag vill understryka att mina slutsatser kommer från många och långa RIKTIGA fikapauser. Om ni trots allt vill ha bevis, är det bara att ta en tur till närmsta lilla specialbutik för dessa människor och studera kundunderlaget en kort stund, så kommer ni att upptäcka att det är precis så här de är, tedrickarna.

söndag 2 maj 2010

E-boken - Hur funkar den?

Är E-boken en bra ide? Jo, det borde ju vara en bra idé. Om inte annat så är den väl oundviklig. Jag menar vi har ju redan e-post, e-handel och e-goister, så det är klart att även den gamla boken skola denna vägen vandra.

Jag tillhör de som ännu inte införskaffat någon så kallad läsplatta eller I-pad. Främsta anledningen till det är att jag inte förstår hur man ska få in sina böcker i läsplattan. Med musikspelaren är det ju enkelt för där stoppar man ju bara in CD-skivan i datorn och sedan överför man med kabel eller kort musiken till spelaren. Jag har nu kollat baksidan, framsidan och ryggarna på stora delar av min boksamling och inte på en enda hittar jag något slags uttag som ger intryck av att vara kompatibelt med PC eller Mac. Så hur ska jag göra? Ska jag sitta och skriva av alla mina böcker till läsplattan, ska jag ta bilder på alla sidor av mina böcker eller ska jag hyra in en ivrig ungdom för att göra något av detta? NEJ, jag måste säga att det här verkar ogenomtänkt och jag kommer inte hoppa på den här trenden förrän man kommit fram till en bra lösning för den vanlige konsumenten.